Tänk om de inte hade haft ett öppet klimat!
En god vän till mig berättade om en incident på jobbet. De (apoteket) har planerat semestern under en längre tid och eftersom det är ett apotek är de beroende av varandra och att rätt kompetens finns på plats hela tiden. Det här inenbär att det är ett rejält pussel att få ihop semestrarna och det kräver en hel del kompromissvillighet från personalen.
I år hade de kommit överens om att ingen fick ta längre sammanhängande ledighet är tre veckor. Den fjärde veckan fick läggas vid en annan tidpunkt under sommaren. Alla hade ställt upp på detta, inte muntert, men ändå. När så schemat kommer upp så står Lisa länge och väl och studerar listan. En och annan grymtning och uppgivna suckar undslipper henne. Sedan säger hon - Titta här Johan (apotekchefen) , Roland (biträdande apotekchef) och Alrik (Apotekare) har fått 4 veckor sammanhängande alla tre. När jag hörde detta var min första tanke - oj, vilket dåligt ledarskap. Ge sig själv förmåner som man inte vill ge personalen.
Lisas reaktion var könsdiskriminering; de enda männen på apoteket får 4 veckors sammanhängande ledighet, medan vi kvinnor får minsann kompromissa. På veckomötet tar hon upp detta. Då visar det sig att de hade ansträngt sig att få tre veckor de med, men att det visade sig att deras kompetenser överlappade varandra och att det här var det enda sättet för att få semestrarna för alla att gå ihop.
Vad hade hänt om inte Lisa hade känt sig tillräckligt trygg för att ta upp frågan?
- Alla hade gått och muttrat bakom ledarnas rygg.
- Alla hade trott att de var utsatta för könsdiskriminering.
- Ledarna hade varit helt ovetande om blundern att inte informera om hur det faktiskt förhöll sig.
- Framtida kompromissvilja hade blivit försvagad.
- En hel del energi hade gått till att hantera den upplevda orättvisan.
- Jag hade kanske skrivit om incidenten som ett exempel på dåligt ledarskap.
Var taksam mot den som törs och uppmuntra de som inte törs. Men gnällspikarna då, tänker du nu. Ja de finns överallt och behöver få sin typ uppmärksamhet. Men skall en persons beteende få stå i vägen för det som är rätt för helheten?
(OBS! Alla namn är påhittade.)
