CTT

Gått på kurs. En viktig pusselbit är lagt. Jag har i många år letat efter en metod för att mäta företagskultur. Richard Barrett har lyckats skapa en modell som är väl genomtänkt och faktiskt mäter det man vill mäta. Känns kanon. Tusentals företag över hela världen använder den. Du kan läsa mer på http://www.valuescentre.com/ om du vill. den här resan kommer att bli otroligt spännande.

Att göra ett bra jobb

Viljan att vara till lags. Det finns ett experiment där en försöksledare instruerar ett antal studenter att ge ström till en försöksperson. Studenten tror att experimentet går ut på att försökspersonen skall lära sig bättre genom att utsättas för smärta. Efter att ha blivit uppmuntrad av försöksledaren så fortsätter studenten att ge allt kraftigare ström till försökspersonen, trots att han tydligt kan höra skriken från honom. Studenten slutar tänka själ. Slutar ta ansvar för sina egna handlingar och överlåter den bedömningen till försöksledaren.
Händer samma sak inom försäkringskassan? Med oro ser jag hur handläggare avsäger sig sitt ansvar med hänvisning till försäkringsläkaren (som bara är rådgivande) och den politiska nämnden, som fattar det slutliga beslutet. Det verkar finnas ett farligt och allvarligt ansvarsvakuum där utanförskapsmålen tar över professionalism och medmänsklighet. T o m läkare som är specialister inom sitt område körs över, om de har "fel" utlåtande. Ansvaret läggs hos politiker, trots att förmodligen aldrig var politikerns avsikt att gå så långt som den enskilde tjänstemannen gör, just nu.
När jag sedan läser att samma polisutredare, som gjorde den hårt kritiserade utredningen i samband med 24-årige Johan Liljekvist död, skall kontrollera sin egen utredning börjar jag reflektera runt det här med kollegialitet. Är den så stark att åklagaren inte ser problemets eller kritikens karaktär? Är lojaliteten mot utredaren större än lojaliteten mot rättssäkerheten, som faktiskt är den verkliga uppgiften?
Finns det värderingar i de här organisationerna som är skadliga och motverkar uppgiften?
Kort sagt när tror medarbetaren att han har gjort ett bra jobb och vem talar om för honom/henne vad som är ett bra jobb? Vem bromsar när det går snett?

Framgångskoncept = förmåga att hantera frustration

Luchade med en klok ledare igår och vi kom in på vilka egenskaper som krävs för att överleva och växa i en större organisation. Efter att att dividerat en massa om det klassiska som att välja rätt chef, inte ta för stora risker, undvika konflikter osv så kom vi fram till att det allra viktigaste egenskapen som behöver tränas är förmågan att hantera frustration. För det är där man faller hela tiden. Ofta är det den oförmågan som leder till de andra klassiska misstagen.
Så vad enkelt rådet blir; lär dig hantera frustration så kommer att bli bra. Kanske inte riktigt så enkelt, men visst ligger det mycket i det.

Lao Tzu - vad har egentligen hänt på 2 500 år av ledarskapstänkande

Har precis hjälp gymnasiepluggande sonen med ledarskapsläxan och snubblar över Lao Tzu. Fastnar över några citat, märk väl 2 500 år gamla.
Om ledaren inte har tillräckligt mycket tilltro till folket
Kommer de inte att ha tilltro till honom.
Hmm, inte så dumt.

Längre fram i texten hittar jag mer.
Hör här, ju fler lagar och förbud det finns
Desto fattigare blir folket.
Ju hemskare vapen du har
Desto mer kaotiskt blir tillståndet i nationen.
Ju mer sinnrik och avancerad din kunskap är
Desto mer komplicerade blir saker.
Ju fler påbud och förordningar du har
Desto fler tjuvar finns det.

OK, jag vet att det blir för mycket, men jag bara måste. Den här också.
Den bästa ledaren är den som folket knappt är medvetna om.
Den näst bästa är den som är älskad och prisad av folket.
Därefter kommer den som är fruktad.
Sämst är den som är föraktad.

Stöter på Lao Tzu ibland. Alltid lika tänkvärt. Det som kittlar är att klokt ledarskap verkar vara en universell kunskap som är känd sedan tusentals år.

RSS 2.0