Ledare har det inte lätt enligt Alf Rehn, professor i företagsekonomi

Som sagt inte är det enkelt. Är svaret situationsanpassat ledarskap? Man är allt, men inte hela tiden.
---
"När man gör en studie över vad folk förväntar sig av en ledare får man alltid djupt konfliktfyllda svar. Det man förväntar sig av en ledare är att han är rättvis, lyssnar på folk, tolerant och upplevs att inte använda makt brutalt. Men å andra sidan säger folk också att en ledare skall kunna peka med hela handen, skall kunna fatta beslut och kunna agera. Det två sakerna är i konflikt med varandra. En ledare som försöker vara rättvis hela tiden kommer inte att fatta något vettigt beslut. Han/hon kommer hela tiden sitta i möten och fundera över; är det här rättvist för alla? Å andra sidan en ledare som hela tiden tar beslut, pekar med hela handen och drar en linje kommer att anklagas för att vara lite orättvis och upplevas som maktfullkomlig. Ledare har det rätt svårt på många sätt, dvs de förväntas göra många saker som står i paradox med varandra." (Alf Rehn, Professor i Företagsekonomi Åbo Akademi Universitet).

Hjältechefen

Onda cirkeln:
Chefen tar på sig allt för stort ansvar och engagerar sig för djupt i detaljfrågor --> Medarbetarna får svårt att engagera sig därför att det är dålig efterfrågan på deras erfarenhet och kreativitet. --> Chefen ser oengagerade medarbetare. -->Hjältechefen känner att han måste engagera sig ännu mer.
För medarbetare och överställda chefer är det bekvämt att ha en hjältechef. Leder det till mästerskapet? Det beror på chefens arbetskapacitet, inte medarbetarnas.

Nu även på Facebook

I jakten på att finna diskussioner om ledarskap, coachning och företagskultur ger jag mig in på Facebook.

UR har en programserie som handlar om ledarskap. Mycket intressant. http://www.ur.se/Vuxen/Radio/Bildningsbyran-Ledarskap/

Framgångskoncept = förmåga att hantera frustration

Luchade med en klok ledare igår och vi kom in på vilka egenskaper som krävs för att överleva och växa i en större organisation. Efter att att dividerat en massa om det klassiska som att välja rätt chef, inte ta för stora risker, undvika konflikter osv så kom vi fram till att det allra viktigaste egenskapen som behöver tränas är förmågan att hantera frustration. För det är där man faller hela tiden. Ofta är det den oförmågan som leder till de andra klassiska misstagen.
Så vad enkelt rådet blir; lär dig hantera frustration så kommer att bli bra. Kanske inte riktigt så enkelt, men visst ligger det mycket i det.

Lao Tzu - vad har egentligen hänt på 2 500 år av ledarskapstänkande

Har precis hjälp gymnasiepluggande sonen med ledarskapsläxan och snubblar över Lao Tzu. Fastnar över några citat, märk väl 2 500 år gamla.
Om ledaren inte har tillräckligt mycket tilltro till folket
Kommer de inte att ha tilltro till honom.
Hmm, inte så dumt.

Längre fram i texten hittar jag mer.
Hör här, ju fler lagar och förbud det finns
Desto fattigare blir folket.
Ju hemskare vapen du har
Desto mer kaotiskt blir tillståndet i nationen.
Ju mer sinnrik och avancerad din kunskap är
Desto mer komplicerade blir saker.
Ju fler påbud och förordningar du har
Desto fler tjuvar finns det.

OK, jag vet att det blir för mycket, men jag bara måste. Den här också.
Den bästa ledaren är den som folket knappt är medvetna om.
Den näst bästa är den som är älskad och prisad av folket.
Därefter kommer den som är fruktad.
Sämst är den som är föraktad.

Stöter på Lao Tzu ibland. Alltid lika tänkvärt. Det som kittlar är att klokt ledarskap verkar vara en universell kunskap som är känd sedan tusentals år.

Tänk om de inte hade haft ett öppet klimat!

En god vän till mig berättade om en incident på jobbet. De (apoteket) har planerat semestern under en längre tid och eftersom det är ett apotek är de beroende av varandra och att rätt kompetens finns på plats hela tiden. Det här inenbär att det är ett rejält pussel att få ihop semestrarna och det kräver en hel del kompromissvillighet från personalen. 

I år hade de kommit överens om att ingen fick ta längre sammanhängande ledighet är tre veckor. Den fjärde veckan fick läggas vid en annan tidpunkt under sommaren. Alla hade ställt upp på detta, inte muntert, men ändå. När så schemat kommer upp så står Lisa länge och väl och studerar listan. En och annan grymtning och uppgivna suckar undslipper henne. Sedan säger hon - Titta här Johan (apotekchefen) , Roland (biträdande apotekchef) och Alrik (Apotekare) har fått 4 veckor sammanhängande alla tre. När jag hörde detta var min första tanke - oj, vilket dåligt ledarskap. Ge sig själv förmåner som man inte vill ge personalen. 

Lisas reaktion var könsdiskriminering; de enda männen på apoteket får 4 veckors sammanhängande ledighet, medan vi kvinnor får minsann kompromissa. På veckomötet tar hon upp detta. Då visar det sig att de hade ansträngt sig att få tre veckor de med, men att det visade sig att deras kompetenser överlappade varandra och att det här var det enda sättet för att få semestrarna för alla att gå ihop. 

Vad hade hänt om inte Lisa hade känt sig tillräckligt trygg för att ta upp frågan?
  1. Alla hade gått och muttrat bakom ledarnas rygg.
  2. Alla hade trott att de var utsatta för könsdiskriminering.
  3. Ledarna hade varit helt ovetande om blundern att inte informera om hur det faktiskt förhöll sig. 
  4. Framtida kompromissvilja hade blivit försvagad. 
  5. En hel del energi hade gått till att hantera den upplevda orättvisan. 
  6. Jag hade kanske skrivit om incidenten som ett exempel på dåligt ledarskap.
Det är sådana här händelser som visar på vikten att skapa ett klimat som kännetecknas av högt i tak. Hade inte Lisa vågat hade ledarna fått det så mycket svårare längre fram. Lisa kanske upplevs som jobbig när hon tar upp frågan, men tänk om hon inte hade gjort det. Vilken soppa det hade kunnat bli. 
Var taksam mot den som törs och uppmuntra de som inte törs. Men gnällspikarna då, tänker du nu. Ja de finns överallt och behöver få sin typ uppmärksamhet. Men skall en persons beteende få stå i vägen för det som är rätt för helheten?  

(OBS! Alla namn är påhittade.) 

Ofta pratar vi om lojalitet från personalen men när pratar vi om lojalitet till personalen?

Jag slogs av en gammal kommentar som jag har hört, som är lika viktig idag som tidigare. Den handlar om kundlojalitet. De allra flesta företag strävar efter lojala kunder, men för att få det behöver man vara lojal mot sina kunder. Den gamla kommentaren bygger på att det är så lätt att se vad andra skall göra och hur de skall vara, men det är lika lätt att glömma att det börjar hos oss själva.

Så det slog mig, speciellt i dagens lågkonjunktur, att vill vi ha lojalitet från vår personal får vi inte glömma att vara lojala mot dem.

Jag tror att många som har varit med om varselvågor känner igen sig i att det är tufft innan man vet vilka som får gå. Men när det är klart sluter sig de som fick vara kvar och arbetar lojalt vidare. Ibland t o m hårdare eftersom de får ta över en del arbetsuppgifter som deras gamla arbetskamrater gjorde. Men jag tror också att det är viktigt att komma ihåg att alla minns hur de som fick gå behandlades och det avgör deras långsiktiga lojalitet.

En erfarenhet från Vietnamkriget var att omhändertagandet av sårade och dödade soldater hade en enorm inverkan på truppernas stridsvilja och lojalitet. Jag vet att det är en hemsk jämförelse men mekanismerna är desamma.

Din lojalitet till din personal avspeglas alltså i deras lojalitet till dig och företaget. Inte nog med det. Jag har sett flera exempel på att medarbetare skiljer på sin lojalitet till ledaren och till företaget. Det betyder att medarbetarna kan vara lojala mot dig, men inte företaget och tvärtom. 

Här kommer några reflekterande frågor kring ämnet:
  • På vilket sätt kan du visa dina medarbetare din lojalitet till dem?
  • På vilket sätt kan du synliggöra att du står upp för dem?
  • Hur kan du säkerställa att de som det går mindre bra för behandlas korrekt ut gruppens perspektiv?
  • På vilket sätt kan du synliggöra för dina medarbetare att deras behov för att prestera bra är viktigast för dig?
  • På vilket sätt kan du säkerställa att företaget ger dig möjligheter att agera lojalt mot dina medarbetare?

Vad kännetecknar en bra ledare?

Jag får ofta frågan: – Vad kännetecknar en bra ledare?

Mitt svar är alltid: – Så vitt jag vet finns det bara två statistiskt säkerställda egenskaper hos en framgångsrik ledare och det är att han är man och över medellängd. Så frågan jag skulle vilja ställa dig är.

– Vilken ledare vill du vara?

Sedan börjar vi jobba. – Vilka egenskaper tycker du att en bra ledare skall ha.

Vi har alla erfarenheter av ledares ansträngningar att försöka få gruppen att gå i takt och prestera på topp och kan skapa en sådan lista ganska enkelt. Men det som hamnar på listan beror helt på vad vi har varit med om, vilka vi har mött och vilka vi själva är. 

En lista såg ut så här:

  • Lyhörd
  • Öppen
  • Lugn
  • Förtroende
  • Saklig
  • Trygg i sig själv
  • Tar sig tid

 

En annan hade följande punkter på sin lista:

  • Tydligt formulerade mål och visioner
  • Uthållighet
  • Lyssnande
  • Positiv
  • Står upp gruppens fattade beslut
  • Mod – vågar fatta beslut
  • Driv
  • Självkännedom

 

Om vi dessutom lägger till frågan – Vilken av dessa punkter skulle få en avgörande betydelse för ditt ledarskap när du behärskar det till fullo? Kommer svaret att variera eftersom det beror på ledarens bakgrund, personlighet och den situation som han eller hon befinner sig i. 

Så vad är en god ledare, då? Troligtvis är det en ledare som har förmågan att bygga en vinnande kultur. För att lyckas med det har han eller hon bestämt sig för vilken ledare de vill vara och tagit det därifrån. Från början alltså och det är aldrig för sent. 

Hur man bygger en vinnande kultur? Det kommer vi till lite längre fram. 

På tal om ledare. Vilket nyckelord passar in på Steve Balmer, Microsoft? Galet, genialt? Jag vet inte, men jag sitter här och klipper in den och du kanske tittar på, hmm.

 

 

 

 

Vi hörs!

Kent


RSS 2.0