Lika mycket att göra inte lika irriterad
I går träffade jag en nypensionerad marknadschef (gick i somras). Genom åren har vi stött ihop med varandra i olika projekt. Den klassiska frågan - Hur känns det att vara pensionär? Fick följande svar.
- Du, jag har nog lika mycket att göra, men hustrun säger att jag inte längre kommer hem och är frustrerad på kvällarna. Det är nog den stora skillnaden. Jag slipper all frustration, med personal och kollegor. Kvar är det roliga; fatta beslut, problemlösningen och spännande möten. (Han har hamnat i lite styrelser och så).
Är slutsatsen att man i vissa organisationer och i vissa tjänster, behöver pensionera sig för att få ett fullvärdigt arbetsliv?
Är ledarskapets krav på mental närvaro, balans och styrka så stora att det tar på välbefinnandet?
Kan man skapa mental närvaro, balans och därigenom få styrka för att minska frustrationen och öka livskvalitén?
Jag tror att det går, det är inte lätt, men det går och det är värt det.
Nu skall jag läsa Fem ringars bok, av Musashi. Han, den gamle samuraien, kan säkert kasta ljus över frågan. Beställde även "The art of War" av Sun Tsu. Han kan nog kasta ännu mer ljus. Det är i alla fall två gubbar som hade balans, harmoni och närvaro. Krigare som de var.
Kommentarer
Trackback
